plingdoris.blogg.se

 

 

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för sent inlägg.. Var inte hemma från lasarettet förnst 13.30 och kl 16 väntade vi oss gäster så det var bara att städa på som gällde. Inte en stund för datorn alltså. 

Jag var ju först och bytte min p-stav, jag har ätit p-piller förut men jag blödde så enormt mycket och ofta, väldigt ofta kunde jag också börja kräkas och svimma. Inte pga p-pillrena utan pga menssmärtor generellt. Jag fick min mens väldigt tidigt, tror jag var runt 11 när jag fick min mens. Kommer ihåg den stunden, jag satt på toaletten och ropar på mamma och säger att jag har skadat mig. Hon frågar vad jag har gjort och jag svarar att jag vet inte, men det är blod på pappret. 

 

För typ två-tre år sedan så var jag in till endometrioscentrum och fick diagnosen disminorrea. Jag fick rådet att ta en ipren och två alvedon och ha värme på buken när jag hade som ondast. Det har funkat okej tills jag träffade min sambo. Livet har förändrats. Jag har börjat fått mer och mer ont, kan få ont bara av att A ens försöker närma sig, kan få stå och duscha buken med kokhett vatten för att jag ens ska kunna gå på toaletten efteråt. Som ett exempel för att ni ska kunna förstå bättre, tänk er att någon drar upp en hand i underlivet och i ändtarmarna och sen så snurrar runt handen där inne - försök sedan att kissa alt bajsa. DET GÅR INTE!!! Ibland är det så att jag ska försöka vrida mig till vänster och då smärtar det till i ländryggen så jag får huka mig dubbelt för att det ska släppa, strålar ända upp till nacken och ner i benen. Sen ska vi inte ens prata om att gå på toaletten, jag kan gå och vara JÄTTEkissnödig och sen gå på toaletten - kissa och sen kliva upp - LIKA JÄVLA KISSNÖDIG IGEN...

Jag har kollat upp vad det är och det kallas för vattenträngning, ett klassiskt symptom till endometrios. Jag försöker att inte kolla upp saker för att sedan försöka ställa en diagnos på mig själv. Jag är lite av en hypokondriker men just detta är något som verkligen inte står rätt till i min kropp. Jag vill dessutom inte att folk ska veta hur ont jag har så jag försöker att inte visa det, men hemma så blir det ju bara värre och värre och det drabbar ju samlivet och jag vill inte att mina smärtor ska drabba min sambo... Så efter mycket om och men så tog jag mig i kragen och ringde till gynmottagningen i Enköping, där jag bor, och sa som det var, att jag misstänkte att jag har utvecklat endometrios eftersom det har förvärrats inom bara dessa år sedan jag var på endometrioscentrum. Jag fick en tid idag och då är ju proceduren vanlig gynundersökning och sedan ultraljud. Hade en manlig läkare och jag kan känna lite så att jag känner obehag när jag ska göra gynundersökningar annars och då att sära på benen inför en främmande man gör mig lite off-guard. Jag vet att det är hans jobb men ändå. Jag berättade iallafall om mina besvär och symptom så och jag fick klä av mig och sätta mig i den där gynstolen. Han började känna på mina äggstockar och på buken men kunde inte känna något, han kunde inte heller se något när vi gick vidare på ultraljudet heller. Jag hade 2 fina äggstockar. Han frågade om det var ok med det som han sa till mig och jag kände bara nej det är fan inte ok! Jag fick iallafall en remiss till en diagnostisk laparoskopi (stavning?), en titthålsoperation, för att se om det sitter några cystor någon annanstans som kan göra att jag har såhär pass ont. Jag är tacksam att jag stod på mig och sa att jag inte var ok med att bara ha hans ord, jag vill veta vad som är fel! För något är ju garanterat fel. Såhär ska det inte kännas. Undersköterskan som tog hand om mig måste varit en ängel. Jag kan inte vara lätt som patient, öronbarn som varit på sjukhus EXTREMT många gånger och jag är så rädd för nålar att jag bara sitter och skakar och svettas och gråter och nästan svimmar. Hon frågade mig om jag ville ligga ner, jag berättar alltid innan att jag är extremt rädd för nålar, och det är klart att jag ville det. Dock gick det över förväntan, hon var huuuur duktig som helst. Pratade hela tiden med mig och var så glad så, det underlättar när man är som mig, ett vrak. Dock tror jag att bytet utav p-staven tog lite udden utav själva blodprovet. Men undersköterskan var ändå guld värd! 

 

Jag har aldrig bytit p-stav förut så jag visste inte alls vad jag gav mig in på och det är något jag verkligen HATAR! Jag hatar när jag känner att jag inte har kontroll över något och då blir jag så extremt nervös, så nervös att jag får ont i magen och känner att jag behöver kräkas. Sen går det över till svettningar och jag börjar hacka tänder och bara skakar och hyperventilerar. Jag har hört så många som säger att det gör så ont och byta staven så jag var ju inställd på att det skulle göra extremt ont även fast man är så bedövad med EMBLA-salvan. Tji fick jag! När jag låg där på britsen och sköterskan skulle byta så märkte hon ju på mig att jag inte var helt bekväm så pappa fick komma in som moraliskt stöd. Jag är så fjantig men det är ju nerverna som spökar. Iallafall så gick hon igenom lugnt och metodiskt vad hon gjorde för mig, jag kollade på pappa hela tiden. Enda gången som jag tyckte att det var riktigt obehagligt var när hon skulle trycka in den nya p-staven. Hon satte den i det gamla hålet och innan hon gjorde det så hade hon ju tagit ut den gamla och sen tagit bort lite ärrvävnad som blivit och det kändes ju såklart men då var ju huden rätt känslig redan så när hon tryckte in den nya så gjorde det ganska ont. 

Nu är det rätt ömt och jag har plåster på båda armarna. Jaja skönt å ha det gjort och inte behöva känna att man ska jobba imorgon bitti. 

 

Nu är det bara att vänta på tiden till titthålet. Jag kommer såklart reposta då om hur det har gått ang allt detta och vad man kommer fram till då. 

Det har varit en låååång dag idag. Dom sista gästerna gick hem för mindre än en timme sedan, alltid lika kärt återseende när man träffas för att fira lite. Så himla mysigt när våra släkter trivs så bra tillsammans. Ingen som är utanför eller så. Alla kan prata med varandra utan att det är dålig stämning. Känner att mina ögonlock börjar dra ihop sig, varit full fart med pajbak (nästan hela 3 pajer gick åt). Jag gör bottnarna själv så det har blivit en del knådande ;) A ligger och sussar sött bredvid. Stackarn har ju jobbat idag så han gick upp 5.45 medans jag kunde ligga och dra mig till iaf 7.45. 

Nej godnatt och sovgott alla läsare :) Ni ska veta att jag kollar statistiken lite då och då och ler lika brett varje gång när jag ser att det är någon som vill läsa om mina dagar och tankar. 

 

Pusspåer